Flera olika uppmaningar till “Bensinkrig”, bojkottaktioner mot bensinbolag och andra typer av aktioner cirkulerar nu - mest via Internet och i form av “kedjebrevsuppmaningar”. Detta är ett förståeligt uttryck för den desperation över pressad privatekonomi som många upplever när bensinpriset närmar sig 14 kronor och dieseln kanske passerar 15 kronor litern. Runt om i Europa förekommer protester, demonstrationer, ockupationer och andra aktioner som protester mot de alltför höga drivmedelspriserna.
Protesterna kommer så småningom även att nå Sverige. Smärtgränsen för drivmedelskostnaderna är redan passerad och så småningom rinner sinnet över även på filbunkslugna svenskar när hushållskassan inte räcker för att ta sig till jobbet.
Men det gäller att skjuta rätt pianist. Bojkotter mot enskilda bolag drabbar i första hand personalen, stationsföreståndarna och de svenska bensinbolagen. Det är orättfärdigt för det är inte där de stora vinsterna tas ut. De enskilda mackarnas “marginaler” ligger på knappt 20 öre. Totalt får de svenska bolagen inte ens 1 krona litern för att täcka alla omkostnader som personal, skatter, hyror, transporter, försäkringar osv.
De stora vinsterna på affärssidan tas ut av de internationella bolagen. Med inte ens de “jättevinsterna” är grunden till vårt höga pumppris. Att de stater som pumpar upp råoljan skall ha betalt för den är självklart - men inte ens oljeschejkerna är de stora bovarna i det prisdrama vi nu skådar. Det är inte många kronor litern “oljeschejkerna” får.
När råoljan är betald, prospekterarna, oljeborrarna, oljearbetarna, tankbåtsflottorna, oljebolagen, raffinaderierna, tankbilsägarna, de lokala bolagen och distributörerna, mackarna och dess personal alla har fått lön, ersättning och vinst - så är fortfarande pumppriset i Sverige runt 6 kronor litern.
Men sen kommer rysaren. Ovanpå priset grundat på råvarupriset och allt jobb med att få råoljan omvandlat till körbar bensin - och diesel - på macken så kommer “finansministern” och lägger på den skatt på nästan 8 kronor litern som “vår egen” riksdag helt själva har snickrat ihop här i Sverige. Helt uppenbart emot den egentliga folkviljan.
Aktioner och protester bör alltså riktas mot rätt mål - dvs. de politiska partierna - riksdagen - regeringen och ytterst finansministern (som representant för systemet).
Av denna anledning deltar inte bensinskatteuppror.se i de aktioner som nu förekommer riktade mot enskilda mackar och bolag.
Vi fortsätter den namninsamlingskampanj som hittills har samlat över en miljon åttahundra tusen namn. Med denna oerhörda mängd underskrifter på våra tre krav som resonansbotten driver vi vidare vår opinionskampanj med debatt, information och riktade insatser direkt mot de politiska partierna och olika politiska arrangemang.
Vi välkomnar att andra aktörer börjar uppträda på arenan - det finns plats för många fler och många andra arbetsmetoder innan vi kan räkna med framgång i denna fråga. Men vi ser naturligtvis helst att man arbetar mot de största problemen och skjuter på rätt pianist - dvs. de politiker som lägger på oss den orättfärdigt höga skatten på våra oundgängligen nödvändiga transporter.
Varberg och Dalby 29/5 2008
Lennart Bengtsson - Initiativtagare
Kenneth Winsborg - talesman
bensinskatteuppror.se
