Kenneth Winsborg

Det går överhuvudtaget inte att föreställa sig hur stor betydelse oljeutvinning, oljeindustri och oljeförädling har haft för vårt västerländska civiliserade samhälle! I dagarna var det 150 år sedan det hela startade – en mycket läsvärd artikel av Alex Epstein publicerad på Investors Business Daily: Let’s Celebrate Oil’s 150th Birthday And The Value It Adds To Our Lives

En kuriosadetalj i sammanhanget är att hela den fantastiska oljehistorien har kantats av pessimister och olika typer som viftat med domedagsskyltarna – ”slutet är nära”. Ända sedan början av 1900-talet har ”experter” tvärsäkert slagit fast att ”inom 30 år är alla oljetillgångar slut – så det är lika bra att vi börjar fasa ut nu”. I över 100 år av de 150 åren så har ”oljan snart tagit slut”.

Fortfarande lyssnar alldeles för många, inte minst populistiska politiker, till domedagsprofetiorna, samtidigt som nya oljetillgångar ständigt upptäcks.

Nu är den dominerande domedagsdebatten dock koldioxidväxthuskvasireligionen. Nu är det inte bara så att oljan snart tar slut utan det är bra att den tar slut – annars går jorden under (stöön). Under 1900-talets period av kraftigast ökad oljeförbrukning sjönk jordens medeltemperatur. Nu när olje- och kolförbrukningen ökar kraftigt igen, framförallt i Kina och Indien, ökar också koldioxidutsläppen och CO2-halten i atmosfären men jordens temperaturökning har avstannat!

Klimatalarmisterna som tror att just CO2-utsläpp från oljeprodukter styr jordens klimat har väl några år till på sig att dansa på scenen innan många andra faktorer har bevisats vara viktigare och solen den styrande. Men vi kan ju börja fira oljans välsignelser redan nu på 150-årsjubileet.

Ny debattartikel på bensinskatteupprorets hemsida:

Att höja bensinskatten är ett svårslaget praktsvek av regeringen Reinfeldt. De nya moderaterna har övergivit sin sedan lång tid inarbetade linje som det bilburna arbetande folkets parti. Under lång tid har man drivit en i många stycken konstruktiv trafikpolitik. Man har bla under flera år krävt en bensinskattesänkning med 2 kronor litern. Alliansens två partier (m) och (kd) gick till val på bensinskattesänkning. (fp) och (c) lovade att i vart fall inte höja. Efter valet tvärvände man och höjer bensinskatten.

Sverige mot Stureplan

Nu har “de nya moderaterna” på sin partistämma piskat igenom skattehöjarlinjen. De dyra konsulterna och nya strategiska rådgivarna runt Stureplan driver sin linje omedvetna om folkets villkor i EU:s verkliga glesbyggd. Det kan inte vara lätt för de moderata riksdagsmännen att komma hem till sina valkretsar och möta vanligt folk som kör bil för att dom måste, inte för att det är för billigt.

Röstar med fötterna

Men problemet för riksdagsmännen verkar bli mindre för var dag. Alla de som la sin sedel på moderaterna för trafikpolitiken och bensinskattesänkningen verkar nu rösta med fötterna och lämna partiet. Opinionssiffrorna talar sitt tydliga språk.

Enorm uppslutning

Trots att vi i Bensinskatteupproret inte haft tid eller resurser att göra några större satsningar den senaste tiden formligen väller det in nya människor som anmäler sig. Sedan regeringens svek om bensinskatten tillkännagavs har nästan 50.000 nya protesterande anslutit sig till våra tre krav om bensinskattesänkning. Kontakten med denna folkrörelse visar tydligt att mängder av alliansväljare känner sig grundlurade och att det inte bara är Mona Sahlin bland (s) folket som är orolig i ett
längre demokratiskt perspektiv över detta praktsvek som vi nu bevittnar från alliansen och de nya moderaterna.

Demokratiskt underskott

Högskattelinjen för bensin och bilister har aldrig fastställts i något val där människor verkligen har fått rösta om alternativen. Högskattelinjen har ännu en gång svekfullt smugits på oss efter valen. Under valet flaggade inte heller (s) för några stora skattehöjningar på drivmedel. Nu talar vissa delar av den centrala (s) rörelsen om höjningar på 5 kronor litern. Denna politik har inget folkligt stöd i ett land där människor på grund av geografin måste köra bil i en helt annan utsträckning än vad som är fallet i tättbefolkade områden i världen.

Över 5 miljoner besök

Bensinskatteupproret har blivit en genuin folkrörelse fast med ny teknik. Vår hemsida har hittills besökts över 5 miljoner gånger. För varje besök ökar folkbildningsarbetet. Fler och fler inser att för Sveriges del är problemet med för höga pumppriser inte oljeshejkernas fel utan våra inhemska politiker. Råvaran kostar ungeför 3.95 litern. Men ett pumppris på runt 12 kronor beror på inhemskt beslutad skatt på närmare 8 kronor litern. Med denna högskattepolitik blir inte de nya moderaterna långvariga vid makten. Men vart skall alla bersvikna och grundlurade väljare gå om nu (s) vill höja skatten så att bensinpriset
blir runt 17-18 kronor litern?

./.

Varberg o Dalby
Lennart Bengtsson, initiativtagare
Kenneth Winsborg, talesman
Bensinskatteuppror.se

E22 är den viktigaste transportleden för alla i sydöstra Sverige. E22 är en av de viktigaste vägarna i Södra Sverige.

E22 från Norrköping , via Oskarshamn, Västervik, Kalmar, Karlskrona osv. ner till Malmö och Trelleborg är till stora delar smal, långsam, dåligt underhållen, trafikfarlig och direkt utvecklingshämmande. Den borde vara en pulserande 4-filig motorväg med trafiksäkra trafikplatser, ordentlig trafikseparering och väl underhållen.

Om inte E22 snarast byggs ut kommer utvecklingen i hela denna landsända att bromsas. Människors livskvalité blir avsevärt sämre med dagens asfalterade kostig jämfört med den 4-filiga motorväg som redan borde varit byggd. Många trafikanter kommer att dödas och skadas helt i onödan så länge inte vägen byggs ut. Näringslivet kommer inte att kunna utvecklas på grund av osäkra och långsamma transporter. Folk och företag vill ha en snabb utbyggnad. Vägverket är väl medvetet om behoven och skulle kunna börja bygga ut i stort sett omedelbart om bara regeringen gav klartecken.

Det är utslag av enorm likgiltighet och stor cynism av regeringen att styra bort pengar från utbyggnad av E22 och i stället satsa vägpengar i Trollhätteområdet och bygga järnväg både i Hallandsås, Malmö och Norrland.

Brist på pengar är den sämsta ursäkten som regeringen kan komma med. Bilismen betalar varje år ungefär 80 miljarder i skatter och avgifter. Men regeringen har valt att dribbla bort pengarna och bl a avskaffa den specialdestinering som fanns när skatterna infördes. Pengar finns redan inom vägsektorn. Men regeringen väljer att använda pengarna till annat än att bygga bra och säkra vägar där dessa verkligen behövs.

Nu genomförs rena kapitalförstöringen när E22:ans framkomlighet ytterligare försämras genom att man bygger vajerräcken i mitten av 2-fältsvägar i stället för att bygga rejäl 4-filig motorväg direkt.

Alla argument om ekonomisk utveckling, trafiksäkerhet, framkomlighet och folks önskemål finns. Det struntar regeringen i. En rad kommuner, län, regioner, företag, organisationer och experter, lokalpolitiker och vanligt folk har talat om för regeringen att en utbyggnad måste komma till stånd omedelbart. Detta struntar regeringen i. Denna maktens arrogans gentemot en hel landsända kan inte accepteras.

Vi måste få en ordentlig utbyggnad av E22 omedelbart. Tyvärr faller lokala partipolitiker till föga när partipiskan viner. När alla hittillsvarande uppvaktningar och välkammade opinionsyttringar bara har lett till uteblivna eller svikna löften är det nog dags att gå något steg vidare med folklig opinion.

Något nytt måste göras för att få en effektiv, utvecklingsbefrämjande, trafiksäker och folkligt efterlängtad Motorväg E22.

Sedan 1967 har jag varje år kört fram och tillbaka på en usel E22. Det tar lika lång tid nu som för 30 år sedan. Det är lika farligt. Det är skandal. Det behövs en ordentlig folklig opinion för att skaka om de maktfullkomliga stockholmspolitiker som stoppar vår utveckling och sätter våra liv på spel.!

Nu ligger bensinpriset runt 11 kronor litern. Detta är etT fullständigt oacceptabelt pris. Av priset är nästan 8 kronor skatt, utformat som bensinskatt, skatt förklädd till ”miljöskatt” och sen slutligen skatt på skatten.

Uppfinningsrikedomen från politisk sida för att hitta på nya anledningar att hölja skatten har varit fantastisk. Vi betalar väl fortfarande officiellt 25 öre per liter för att stärka skolan (!?) och 25 öre per liter går väl fortfarande till att förstärka ubåtsförsvaret (sick!)

Den oerhörda överbeskattningen av bensinen och bilägarna har främst tre effekter.
1. Pressen på regeringen att hushålla med allmänna medel blir obefintlig, så fort det visar sig att regeringen har sprätt iväg nya miljarder på nyinrättade ”hippa men onödiga verk och myndigheter” och på ny kostsam byråkrati – så täpper man igen budgethålen med nya bensinskattehöjningar (senast vid nyår) eller ökade momsintäkter pga. bensinprishöjningar. Detta är allvarligt därför att överheten bryr sig inte om att effektivisera och hushålla när man tror sig ha tillgång till en outsinlig inkomstkälla! (Och i just detta fall inte tar hänsyn till de socialpolitiska effekterna)

2. Höga transportkostnader i Europas absoluta glesbygd (det är Sverige och Finland) lägger sig som en utvecklingshämmande död hand över människors och företags förmåga/vilja att förflytta sig och sina varor och tjänster. Detta hämmar som ingenting annat landsbygdens förmåga att blomstra och gör obotlig skada på arbetsmarknad och näringsliv. Bensinskatten måste sänkas för att främja tillväxt och utveckling.

3. Bensinskatten är den i särklass mest orättvisa och ojämlika av alla betydelsefulla skatter i dagens högskattesverige. Bensinskatten tar inte någon som helst social hänsyn och drabbar småfolket mångfalt hårdare än pampar och förmöget folk. Låginkomsttagare inom t. ex sjukvården som bor utanför tätorten och har obekväma arbetstider får lägga en orimligt stor del av sin disponibla inkomst på resor inte bara till och från jobbet utan på allt de skall företa sig. Vill de ha rimlig boendestandard blir det hus utanför kollektivtrafiksträckningarna (för där är hus billigast). Extra beskt är det då att veta att deras – småfolkets – skyhöga kostnader för sina nödvändiga transporter subventionerar generaldirektörers tunnelbaneresor, även till och från krogen (kollektivtrafikresor är ju som bekant till förfärande stor del skattefinansierade). I klartext betalar sjuksköterskor i glesbygd generaldirektörernas nöjesresor i Stockholms kulturvimmel. Är detta jämlikt, rättvist, önskvärt – eller ens försvarbart?

Vi måste se till att få en folklig resning mot straffskatten på bilar och bensin. Bilismen är ryggraden i hela det svenska transportsamhället. Utan bilen stannar Sverige. Utan bensin stannar inte bara bilen utan hela industri och välfärdssamhället.

Att lägga skyhöga specialskatter på just bensin i Sverige, det är lika dumt som om Grönland skulle straffbeskatta uppvärmning och Saharaländerna skulle ta in stora delar av sina skattemedel som specialskatter på kylanläggningar och luftkonditionering!

Sänk bensinskatten i Sverige nu!

Det dyker upp alltmer bisarra förslag från regering, departement och rödgröna kommunfullmäktigeförsamlingar.

Antingen är det så att den socialdemokrati som fortfarande kallar sig ”en regering som företräder det arbetande folket” medvetet tar skit för att få fortsätta vid maktens köttgrytor eller också har man blivit mentalt uppmjukad/förvirrad efter för långt och intimt samarbete med grönflummiga aktivister i miljöpartiet och kommunisterna i (v).

Ett av de mest pinsamma inslagen i dagens politiska debatt är idéerna om att straffbeskatta eller inom vissa områden tom förbjuda de sk ”stadsjeeparna”.

Detta är en fullständigt absurd debatt ur en hel rad synvinklar. Om stadsjeeparna förbjuds då måste ju människorna använda andra bilar i stället, lastbilar, minibussar, stora kombis osv. Då måste ju någon utreda följderna av ett sådant förbud. Det vore fullständigt ofattbart om vår högsta politiska ledning ägnar tid och kraft åt de helt omärkliga skillnaderna i bensinförbrukning och påstådda utsläppsökningar som skulle bli följden av om några tusen bilägare (av Europas flera hundra miljoner) skulle tvingas välja en lastbil, minibuss, van eller stor Volvo i stället för en stadsjeep. Eller tror man att det blir bättre om en familj med stort transportbehov skulle köra tre gånger med liten bil och litet släp i stället för en gång med en stor ordentlig dragbil? En s.k. stadsjeep drar nästan alltid mindre bränsle än de alternativ som finns för folk med stora transportbehov. Ett förbud av stadsjeepar leder troligen till utsläppsökningar, om än mycket små. Någon minskning lär det inte bli.

Dessutom måste man dra gränser och utreda vilka bilar som är stads, lands eller andra jeepar. Har inte välavlönade politiker och tjänstemän mera angelägna problem att ägna kraft och tid åt?

Förslag har också kommit fram om att de utpekade bilarna inte skall få framföras inom vissa stads/kommungränser. Idioti – och på sikt en mycket farlig utveckling där politikerna tar sig allt större friheter att gå in och mästra, styra och förbjuda oss vanliga outvecklade och korkade undersåtar. Vi riskerar att fråntas alltmer av möjligheten att styra över vårt vardagliga liv.

Det behövs ingen Orwell för att tänka sig in i framtiden. Byggregler kommer t.ex. att bli ännu krångligare med tusentals olika klasser av mer eller mindre miljörelaterade material som skall dateras upp och miljöklassas av det nyinrättade ”miljödeklarationsbyggnadsmaterialprivatkonsumentövervakningsverket”.

Utvecklingen kommer att bli allt mer absurd.

Snart är det då dags att införa motboken på nytt – nu gäller det 0,34 liter sprit, 1,14 liter vin och 2,02 liter öl per person över 20 år och månad samt högst 30 cigaretter med gps –märkning så att man kan kontrollera att det endast röks 32 meter utanför i varje kommun fastställd säkerhetszon.

Därefter introduceras i rask takt nya myndigheter och övervakningsrutiner så att inte den sedan länge i offentliga miljön förbjudna och av myndigheterna som förkastliga klassade snabbmaten i smyg förtärs i dold hemmamiljö. Redan nu har ju konstaterats att för fet och sockerhaltig mat förorsakat 10-100 gånger fler årliga dödsfall än trafiken. Därför har man nu tillsatt ”MFTMSI – Myndigheten för totalkontroll av medborgarnas skadliga inomhusaktiviteter”. De skall övervaka oss med bl.a. de nya dubbelriktade TV-apparaterna som införs samtidigt som omläggningen från analogt till digitalt system.

Det är hög tid för oss att sätta stopp för övervaknings-, förbuds- och storebrorsförmyndarsamhället. Starta med att få bort hastighetskameror, förkasta ingreppen mot vissa biltyper och människors fria användning av de kronor som blir över efter att man betalt bl a bensinskatt. Är det dags att införa ett jurysystem där vanligt representativt folk får godkänna vad politiker och statliga högavlönade byråkrater skall få utreda för skattepengar?

Koldioxidskatten påstås vara införd endast av miljöskäl. På något mirakulöst sätt skulle rovbeskattning av småfolket i ett avlägset och glesbefolkat hörn av världen kunna hjälpa till att rädda världen från framtida katastrofer. Detta är naturligtvis bara struntprat och hyckleri. Om koldioxidutsläppen överhuvudtaget på ett märkbart sätt skulle påverka växthuseffekten, och om växthuseffekten verkligen existerar – båda påståendena återstår fortfarande att bevisa – då är det globala åtgärder som behövs.

Om vi globalt skall bekämpa växthuseffekten gäller det att göra det med sikte på de källor och de platser där det är kostnadseffektivt att göra det. Om växthusteorins stödtrupper i Sverige verkligen tror på vad de själva propagerar om skulle de omedelbart sluta bekämpa koldioxidutsläppen i den svenska personbilstrafiken. Globalt accepteras ett pris på 60-80 öre kilot för att reducera koldioxidutsläpp. Insatserna som är aktuella i Sverige och mot svenska fordon kostar 12-15 kronor kilot. Alltså är det ett globalt slöseri och ett anti-miljöagerande att envist fortsätta att jaga svenska bilister. De stora – globalt sett gigantiska koldioxidutsläpparna som t ex Kina, Indien, USA och Ryssland har inte en tanke på att beskatta sin trafik ens i närheten av vad vi gör och planerar att göra i Sverige. Sverige har, med sina futtiga fyra miljoner fordon, infört samma avgaskrav som USA och långt hårdare krav än de flesta andra länder med hundratals miljoner fordon.

De svenska specialskatterna på bensin och diesel har ingenting med den globala milöutvecklingen att göra. De är införda för att plocka in ytterligare 10-tals miljarder till statskassan. Hade svenska regeringen verkligen trott på sina egna offentliga deklarationer om miljöargument och en framtida hotande katastrof, så borde man ha satsat på utbyggd kärnkraft, tillväxt i svenska skogsbruket och skattelättnader för dieseltrafik. Men det gör man inte – därför att ur miljösynpunkt är koldioxidskatten en ren bluff.

Det förra katastroflarmet när det gällde biltrafiken var ”skogsdöden”. Under hela 80-talet var regering och nästan alla politiker och opinionsbildare helt besatta av tanken att undanröja en hotande naturkatastrof med gigantisk skogsdöd som följd om inte biltrafiken och dess försurande och övergödande utsläpp kraftigt minskades. Vart tog denna debatt vägen? När fakta väl kom på bordet visade det sig att alltihop var fel. De som i alla talarstolar hade stått och påstått ”att alla vet ju vad vi måste göra”, de bluffade i praktiken.

Alldeles för många hårda fakta talar för att trafikens utsläpp bidrar lika lite till växthuseffekten som den bidrar till en gigantisk skogsdöd. Men svenska politiker kan ju omedelbart bevisa om de innerst inne tror på bilismen som orsak till växthuseffekten. De kan anta en återbetalningsplan för koldioxidskatten. Om – eller troligen när – det visar sig att naturens och klotets sammanhang är andra och större än vad koldioxidpropagandörerna tror gäller det bara att betala tillbaka den felaktigt uttagna ”miljöskatten”. För den var väl bara införd av miljöskäl? – eller?

För snart 20 år sedan försökte staten genomföra en ny utvecklingshämmande straffskatt – biltullar. Först skulle de införas i Stockholm, Göteborg och Malmö. Därefter skulle alla kommuner som kände sig tillräckligt stora få ansöka om att få sluta sig till skaran av lokala bilrånare. Det tillsattes en utredning – Storstadstrafikkommittén – förkortad STORK – som producerade ett antal politiskt korrekta rapporter. Dessa rapporter och dess slutsatser sågades sönder och samman av experter och opinion. Därefter åkte Storkkommittén ut i den farliga verkligheten och hade hearings i Stockholm, Göteborg och Malmö. De mötte kraftigt motstånd. Allra mest protester blev det i Malmö. Vanliga människor, organisationer och t.o.m. lokalpolitiker sa sitt rungande nej! Opinionsundersökningar visade att en bra bit över 90 % av människorna i körkortsålder absolut inte ville ha den här nya formen av straffbeskattning. Projektet lades ner.

Men när det gäller bilfrågor då finns det inget som heter representativ demokrati. Här gäller det att håva in pengar från dem som är tvungna att använda bil. Här får den omtalade, men sällan skådade, ”lyhördheten för väljarnas krav” vika.

Nu är biltullarna på gång igen. Enda skillnaden är att straffbeskattningen är omdöpt till trängselavgift och att man denna gång skall föröka smyga igenom kuppen mot opinionen genom att kalla det försök.

Kritiken har även denna gång varit massiv men motståndet har måhända varit lite mer splittrat och inte fullt så massivt som förra gången.

Trots att den ledande socialdemokraten i Stockholm, finanskommunalrådet Annika Billström, innan valet gick ut och gav ett klart vallöfte att det blir inga biltullar – så svek hon omedelbart det löftet och står nu bakom införandet av trängselavgiften.

Att ytterligare straffbeskatta folks rörelsemöjligheter i vår huvudstad är direkt skadligt. Förutom alla argument om orättvisor, dyr bensinskatt och det faktum att förslaget gång på gång har avvisats av vanligt folk så är det direkt utvecklingshämmande.

Vad Stockholm behöver är bättre utbyggda vägar och trafikplatser. Fler parkeringsplatser och en rad förbättringar så att framkomligheten med bil ökar! Den nuvarande trafikpolitiken motverkar utveckling, framsteg och välstånd. Jag hoppas verkligen att den opinionsstorm som blåste bort allt tal om biltullar i Malmö för drygt 15 år sedan skall sprida sig till Stockholm – och att politikerna verkligen lyssnar till trafikanterna.

Trängselavgifter – är det inte förhöjd taxa på kollektivtrafiken när det är trångt på bussar och tåg. Så pass förhöjd avgift att kollektivtrafikresenärerna får betala lika hög kilometerkostnad som bilisterna tvingas betala idag.

Inför det kommande årsskiftet planeras kraftiga skattehöjningar både på bensin och fordonsskatt. Regeringen och dess stödpartier tänker alltså ytterligare höja den redan på tok för höga bensinskatten i vårt glesbygdsland. Dessutom höjer man den fasta fordonsskatten.
De som försöker låta bilen stå om det går att gå eller cykla korta sträckor ibland– skall ju i jämlikhetens namn inte komma undan helt – det räcker ju att vara bilägare för att tvingas betala!

Men dessa två skattehöjningar är långt ifrån de enda skatter som vi som sköter våra transporter själva ytterligare skall klämmas åt med.

Stockholm inför troligen redan under 2005 biltullar. Ett rent ut sagt idiotiskt system som nu skall kallas trängselavgiftsförsök – och som bara i onödiga byggnader och byråkrati kostar flera hundra miljoner. Vem får betala det här slöseriet tror ni? Oavsett hur försöket utfaller och vad folkomröstningar säger så kommer regeringen vilja införa dessa biltullar permanent – och inte bara i Stockholm. Snart kommer förslag om att motsvarande system skall införas i Göteborg och Malmö. Sen vill Norrköping, Uppsala, Jönköping osv. inte framstå som glesbygdskommuner utan det kommer snart att kosta 50:- att köra in i Vimmerby och ”trängas”.

Tillgång till parkeringsplats på jobbet skall förmånsbeskattas, reseavdragen för bil kommer inte heller nästa år att höjas så att de tillnärmelsevis täcker de faktiska kostnaderna och mängder av kommuner kommer att höja de redan skyhöga parkeringsavgifterna.

Försök med alternativa bränslen och alternativa transportlösningar är i princip bra. Men inte om de lobbas fram av särintressen som vill vältra över egna experimentkostnader på en mikroskopisk del av världsbilismen, dvs de svenska bilägarna. Små svenska särlösningar leder nästan alltid till återvändsgränder och kostnader för svenska bilister i onödan.

Samhällets misslyckande med kriminalpolitiken leder till allt högre kostnader för bilstölder, bilinbrott, skadegörelse och idiotkörningar med stulna bilar. Allt detta får vi vanliga bilister betala med ännu högre försäkringspremier – för att inte tala om moderaternas idiotförslag om att vi bilister skall betala alla beräknade sjukvårdskostnader som uppstår i trafiken. Däremot skall utförsåkare, fallskärmshoppare, fotbollspelare, bergsklättrare och alla utövare av ”extrema” sporter av jämlikhets och rättviseskäl få ”gratis” sjukvård för de skador de råkar ut för under sport och äventyrsutövandet. Däremot skall naturligtvis en bergsklättrare vara med och betala skadan som uppstår när han/hon blir påkörd på väg till bergsklättringen av en körkortslös rattfyllerist i en stulen bil. Rättvist va!?

Detta är bara en liten del av allt nytt elände som är på gång (jag jobbar på en komplett sammanställning av hotbilden).
Vi som behöver, vill ha och inser nyttan av bil och fri rörlighet måste protestera mera högljutt.
För att vi skall kunna stoppa allt det här eländet som planeras inom en snar framtid behövs ett ordentligt uppror och effektiva protester från oss bilister. Vi måste starta redan nu om bilfrågorna skall komma upp bland tio i topp frågorna till valet 2006.

Är det södra Italien vi egentligen bor i? Ibland finns det anledning att ifrågasätta verklighetsuppfattningen hos diverse .käcka. förslagsställare? Sakta . men säkert . håller våra centrala städer och t o m små tätorter på att förvandlas till orealistiska .uterum. med gågator och plats för uteserveringar och uteaktiviteter. Det är verkligen inget fel i tanken att kunna flanera omkring i en mysig utemiljö och göra stopp på olika uteserveringar och besöka öppna köpgallerior. Om bara utetemperaturen samarbetar. Det bör vara åtminstone runt 20 grader (plus alltså) för att det här skall fungera. Tyvärr vill inte naturen samarbete. Under en alldeles förfärande stor del av årets timmar är det en bra bit under +20.C i svenska städer och samhällen. Med vårt klimat faller hela idén med gatan som uterum. Om man i Sverige stryper tillfartsvägarna, stryper av innerstan för biltrafik, använder vägbulor, gupp, förträngningar, otaliga svårforcerade minirondeller och kryddar allt med moderna stridsvagnshinder i form av betonggrisar, gatstensskulpturer och gigantiska betongblomkrukor . så får man inte en mysig, livfull stadsmiljö . man får ett avfolkat betonggetto . en .restricted area.. Förvisso utan bilar . men även utan folk. Om den tidigare livligt trafikerade huvudgatan i en svensk stad stängs för all biltrafik försvinner de flesta förutsättningar för att centrum skall förbli levande. Speciellt om ena änden av den paradisiska promenadgatan befolkas av traktens fjuniga motordyrkare som slåss med svarttaxi och andra ungdomsgäng och andra ändan hyrs ut till pizzerior och kiosker där även droger levereras (det finns sådana exempel).

När innerstan gjorts bilfri – därmed stängts av för de flesta vanliga människor – så tycker kanske bostadsöverklassen i kostym att det blivit lugnt och skönt i det nu segregerade området . men snart upptäcker man vissa nackdelar. Dels kan buset bli väl dominerande . speciellt på de ställen där inte ens polisbilarna enkelt kan ta sig fram . utan också därför att den ena efter den andra av butikerna flyttar ut till olika köpcentra. Då blir det naturligtvis ett gnyende. Bostadsöveklassen i de centrala kvarteren vill naturligtvis ha alla fördelar . bra och välsorterade affärer (där det i praktiken bara blir dom själva som handlar) Verkligheten är dock sådan att affärerna bara får lönsamhet om de har tillräckligt med kunder och folk. Och folket finns där det går att komma fram med bil.

Den inte speciellt bistra verkligheten i Sverige är att 80% av alla resor sker med privata bilar. Det är en naturlig funktion av långa avstånd, gles bebyggelse och bistert klimat. Hela 94% av barnfamiljerna är beroende av bil . bl a för att göra sina inköp. De samhällsplanerare som tror att mamman eller pappan . mellan jobb och middag . tar tre barn, barnvagnar, matkassar, hushållspappersbalar, blöjor och annat livets nödtorft för att vandra längs en trevlig, öppen gaturumsyta och njuta av parkbänkar, stenskulpturer och uteserveringar på sin 1,5 km vandring mellan närmaste p-hus och de lokala kulörfulla centrumbutikerna . han eller hon borde omedelbart byta jobb.

Köpcentrum må vara hur sterila och andefattiga som helst . de är en avkoppling jämfört med att försöka sköta sina praktiska göromål inom en .restricted area.. På köpcentret finns det gott om hyfsat stora parkeringsplatser, man jagas inte av penningslukande p-mätare och paragrafridande p-lisor och p-nissar och man behöver inte forcera en veritabel hinderbana av gupp, betonggrisar och cementblomkrukor i försåtligt arrangerade minirondell-landskap. På köpcentrat försöker man underlätta för människor . I centrum verkar det vara precis tvärt om. Ett nytt vardagstrafikens eget lilla .apartheit-system.

Det ena samhället efter det andra inleder sin egen dyra nedrustning och avfolkning med alla dessa .trafiksanerande. åtgärder. Det är i sig förbryllande att man kan vara så självdestruktiva och bara hänvisa till fullständigt orealistiska eller diffusa miljöargument. Ännu mer förbryllande är det när man väl lyckats mota bort vanligt folk från centrum . sen ylar man över att handeln flyttat till köpcentra. Ja .vad trodde man!? Vill man ha en levande stad i Sverige måste man öppna för biltrafik i tätorten.

Kenneth Winsborg

Varför skulle vi vara oroliga för oljeshejkerna? De vill naturligtvis ha en stabil och säker inkomst av oljan under så lång tid som möjligt. Det låter – ur försörjningssynpunkt – som en långsiktigt hållbar strategi. Naturligtvis vill de också ha ett så högt pris som möjligt. Men de lever – trots OPEC och andra kartellbildningar . i en värld där det finns konkurrens. Högt pris på råoljan – ja det är ett helt annat pris än det vi är vana att betala. Det är tyvärr inte alla debattörer som vill erkänna att i jämförelse med Göran Persson och Bosse Ringholm så är oljeshejkerna ena hyvens lågpriskompisar. Senast jag tankade min Passat så kostade bensinen (98 oktan, lågpris obemannad station) 10 kr och 77 öre. Detta oförskämt höga bensinpris motiveras med .rekordhögt pris på råoljan. enligt alla nyhetskanaler. Nä . här är det åter dags för åtminstone en minidos av kritiskt tänkande. .All time high. priset på oljan var 53$ per fat. Dollarn stod i 7: 36 dvs 53* 7,36 = 390:08 kr. 1 fat råolja är det samma som 170,3 liter. Dvs literpriset på råolja är ca 2,29:-. Det är mycket långt från de 10:77 som du och jag betalar. Det är värt att komma ihåg att av dessa pengar vi betalar per liter så går 2:29 kr till de länder som har pumpat upp det svarta guldet ur sin mark eller vatten och erbjuder .oss. (internationella oljebolag) av att köpa. Sedan kostar frakt förädling, ny frakt/distribution och försäljning några ören. Men närmare 8:- är skatt till svenska staten.

Talet om att vi måste bli av med oljeberoendet klingar lite falskt – när man vet att – staten – med Göran Persson och Bosse Ringholm i spetsen aldrig skulle kunna få sina budgetar att gå ihop om man inte rånar landets barn- och bilfamiljer på alla dessa plågsamma skattemiljarder som vi tvingas betala in i bensin och dieselskatter.

Om man verkligen på allvar hade trott att växthusfrågan är ett reellt hot och förknippat med oljeförbränning i någon nämnvärd omfattning hade man naturligtvis agerat . det finns ju redan i dag alternativ. El och värmeproduktion från olja hade redan i dag varit historia om man satsat på en rejäl utbyggnad av kärnkraften . men det vill man inte heller.

En inte obetydlig del av motorfordonen, t ex alla arbetsmaskiner och jordbruksmaskiner hade helt lämnat oljan om man gjort inhemskt producerade bränslen som rapsolja och metanol helt skattebefriade. Men det vill man inte.

Den bistra politiska verkligheten är att i förhållande till de heliga bensinskatterna så ger Göran Persson och Bosse Ringholm inte ett ruttet lingon för växthuseffekten . annat än i politiska högtidstal som årsmötesbetraktelser, jubileumsmiddagstal, rotaryföredrag och regeringsförklaringar.

Den högsta politiska ledningen inser troligen att den svenska påverkan på jordens klimat är försumbar och bilisternas del i praktiken inte ens mätbart . men som mantra för att försvara kortsiktigt skattefifflande duger detta. Det finns alltså all anledning att lita mer på oljeshejker än på politikerna i regeringen.

Kenneth Winsborg