”Vi måste lyssna på medborgarna – men bara i frågor som
passar oss, är politiskt korrekta och inte hotar de fetaste
skatteinkomsterna.” Så här kan man enkelt och kortfattat
sammanfatta den cyniska inställningen till demokrati för
landets samtliga 349 folkvalda riksdagsledamöter.
Vi i bensinskatteuppror.se har nu i ett par års tid (start
2005) arbetat med att i första hand via nätet samla in
namnunderskrifter från de vanliga och ovanliga svenskar som
stödjer våra tre krav:
Sänk bensinskatten!
Ta bort momsen på bensinskatten!
Inför samma låga moms på bensin som för kollektivtrafik,
alltså 6 procent istället för som idag 25 procent!
Förutom nätinsamlingen på http://www.bensinskatteuppror.se/
har vi verkligen mött och pratat med folket och samlat in
namn på evenemang, möten, motorträffar, bensinmackar och
köpcentrum. Nu är vi mycket nära att passera den egentligen
ganska fantastiska siffran 2 000 000 personer som har
skrivit under våra tre krav på sänkt bensin- och
dieselskatt.
Stödet vi har mött från folket i denna fråga är massivt. 9
av 10 vill ha sänkt bensin- och dieselskatt. Detta massiva
opinionsstöd har bekräftats gång på gång när t ex våra
största kvällstidningar gjort läsarundersökningar. De som
deltagit i tidningarnas omröstningar är 100 000 tals och
siffrorna har talat sitt glasklara språk: 90 % vill ha
sänkt bensinskatt. Det är ställt utom allt tvivel var
svenska folket står i denna fråga.
Under de här åren har vi besökt åtskilliga partikongresser,
stämmor och liknande politiska evenemang. Vi har t o m i
dessa politiska elitsammanhang mött ett stort stort stöd –
från ”fotfolket” i partiapparaterna.
Men när vi kommer upp till riksdags- och regeringsnivå är
det tvärstopp. 100 % av riksdagsledamöterna röstar för
bensin- och dieselskattehöjning när det väl blir skarpt
läge i riksdagen.
I denna fråga kan vi alltså se ett gigantiskt demokratiskt
underskott. 90 % av folket vill ha sänkt specialskatt på
bensin men 100 % av ”de folkvalda” röstar precis tvärtemot.
Detta är en viktig fråga för många väljare. Det kompakta
väljarförakt som riksdag och regering här visar är
problematiskt – minst sagt. På grund av detta demokratiska
underskott ökar avståndet mellan valda och väljare –
politikerföraktet ökar och känslan av att det inte lönar
sig att arbeta parlamentariskt politiskt ökar– eller
utvecklar sig till olika typer av protestagerande.
Under de senaste åren har ministrar och riksdagsledamöter
deltagit i eller berömt en rad olika insamlingar och
aktioner, tagit emot uppvaktningar och ställt upp i
diskussioner. Trots att namninsamlings resultaten varit
bara bråkdelar av bensinskattefrågans insamlingsresultat
har man konstaterat att ”detta oerhörda engagemang måste
respekteras och tas på stort allvar”. Men det har ju då
förstås gällt helt andra och mera politiskt korrekta frågor.
Vi har under flera års tid försökt att få träffa sittande
finansminister (högste ansvarig för skattesystemet) för ett
kort samtal och överlämna protestlistorna. Maktens oärliga
dribblande med begäran om en uppvaktning i denna fråga har
varit upprörande. Inbjudan med omöjligt kort varsel från
socialdemokraterna och försök att dribbla bort
uppvaktningen till en obetydlig tjänstemannaersättare för
alliansminister Borg. Det visar bara ännu tydligare på
skendemokratin och det demokratiska underskottet.
Sakligt sett vet alla politiska läger om frågan. Vi har
träffat ett stort antal ministrar, riksdagsledamöter och
partiernas valda representanter till respektive kongresser,
vi har under stor mediabevakning överlämnat den första
miljonen namn till ett tomt finansministerrum (med
ministern hukande bakom gardinerna?) Och Anders Borg har
personligen fått till sig överlämnat vår
skrift ”Bensinskatteupproret – en äkta folkrörelse”. Vi har
stått utanför mer än 10-talet partisstämmor ,kongresser och
möten och överlämnat flygblad och material till tusentals
partiarbetare. För att inte tala om hundratals
debattartiklar och snart 1000-talet insändare.
Men någon tid för uppvaktning eller saklig diskussion med
finansministern har det inte blivit. Vi kan helt kallt
konstatera att det inte spelar någon roll om vi har en –
två eller tre millioner svenskars underskrift på dessa
krav. Den politiska eliten bokstavligt talat skiter i den
allmänna opinionen när det passar dem.
En lista med namn – om så hela två miljoner – avsätter inte
överheten från köttgrytorna. Vi i bensinskatteupproret
måste nu dra lärdom av detta. Denna typ av fredlig
inomparlamentarisk aktion med en namninsamling räcker
uppenbarligen inte för att uppnå några resultat – det
räcker inte ens till att bli inbjuden till en dialog,
såvida inte budskapet är något som passar den politiska
agendan. I så fall krävs det inte så speciellt många 100
namn.
Därför kommer vi nu framöver att ändra våra arbetsmetoder
och byta fokus för verksamheten. Vi tonar ner själva
namninsamlingsarbetet, släcker ner den rullande
nätinsamlingen, och inriktar mer kraft på annan typ av
verksamhet, bl a mer internt påverkansarbete inom de
partier som vi anser mest intressanta för en meningsfull
bearbetning, dvs socialdemokraterna och alliansen, där en
klar majoritet av medlemmar och väljare vill ha sänkt
bensin – och dieselskatt.
En majoritet av allianspartierna gick till val 2006 på att
lova sänkt bensinskatt, ingen sade något om att höja. Efter
valet sveks dessa löften och höjningar av bensin- och
dieselskatter genomfördes tvärtemot löftena i valkampen.
Det enda positiva vi kan säga är att de två senaste åren
har höjningstakten stannat av. Det beror dock nog mest på
en någorlunda realistisk finanspolitik i en lågkonjunktur
än att Borg och alliansen har beslutat sig för att lyssna
på folkets röst!
Den rödgröna sidan höjde skatterna när man hade makten,
lovade (hotade) med bensin- och dieselskattehöjningar i
valrörelsen 2006 (vilket troligtvis medverkade till att de
förlorade makten) och fortsätter nu i sina budgetförslag
inför valrörelsen att hota med kraftiga skattehöjningar om
de skulle få makten vid valet 2010.
Den rödgröna oppositionens budgetalternativ är rena
mardrömsläsningen för pendlande låginkomstagare. Enbart
miljöpartiets förslag om höjd koldioxidskatt skulle höja
bensinpriset de närmaste åren så att det skulle stiga vid
pump med närmare 2 kronor litern. Lägg därtill alla förslag
om vägtullar, stadstullar och andra
beklämmande ”innovationer” så gör det att sjuksköterskan,
terminalarbetaren eller den ensamma mamman troligen
överhuvudtaget inte får råd att åka in i någon stad.
Transportmässigt vill de rödgröna tydligen helt ta livet av
låginkomsttagarna. Dom som har råd och behöver en stor och
trafiksäker bil skall drabbas av nya skyhöga
specialskatter. Det verkar som om miljöpartiet har lyckats
få t.o.m. socialdemokraterna att driva en ren
bilhatarpolitik – utan att ta hänsyn till hur verkligheten
ser ut i Sverige.
Ingenting tyder idag på att det demokratiska underskottet i
denna fråga kommer att minska under 2010 års valrörelse.
Alliansen fortsätter med felaktigt grundade små återkommand
skattehöjningar med koldioxidargument på just denna sektor,
bilismen, som redan betalar för mycket!
Den rödgröna oppositionen går ut med förslag som är ett
rent slag i ansiktet på deras arbetande väljargrupper. De
rödgrönas budgeförslag skulle leda till flera kronors höjd
bensinskatt om de skulle råka få makten efter valet 2010!
Hur kommer flera miljoner väljare som vill ha sänkt bensin-
och dieselskatt att reagera på detta läge inför 2010 års
val?
Det är demokratiskt inte bra att 100 % av riksdagen röstar
i en riktning som 90 % av befolkningen anser vara fel!
2009-10-10
Kenneth Winsborg, talesman bensinskatteuppror.se
Lennart Bengtsson, initiativtagare bensinskatteuppror.se