Kenneth Winsborg

I går anordnade Sydsvenska Dagbladet en 12 partiutfrågning på Stortorget i Lund. Det var bra. Det är ett bevis på att demokratin är levande och att ledande politiker ställer upp och är tillgängliga för debatt och frågor – är tillgängliga och på så sätt nära väljare och medborgare. Knappt 300 lundabor dök upp. Av de oftast pliktskyldiga applåderna kan man sluta sig till att Alliansen hade ungefär 100 personer där och vänsterblocket kanske 120-150. Sen var där nog ett 50 tal helt vanliga icke partianknutna människor. Gott så – mycket mer kan man nog inte förvänta sig.

Utfrågarna gnetade på bra – allt var ordentligt förberett och tämligen opartiskt (även om man kan undra varför SDS väljer att kalla allianspartierna m, fp, kd och c för ”högerblocket” i stället för Alliansen). Men med ett sånt här upplägg – med 12 partier – så är det ju inte förvånande om det visserligen blir någorlunda informativt men inte precis ”lyfter” så man drar några nya människor in i politiskt engagemang (frågade några ungdomar vad dom tyckte – mördande tråkigt – var svaret). Man kan sammanfatta det som att solen sken och vardagsdemokratin visade upp ett gott och bra ansikte (och polisen behövde inte lyfta ett finger – inga odemokratiska krafter gjorde den minsta ansats att störa, ovanligt bra för att vara i Lund!)

Men varför gav då hela denna goda tillställning en eftersmak av stilla ilska och lite besviken förtvivlan? Jo – innehållet i alla välformulerade svar och ansatser till stolta deklarationer är så politiskt korrekta – saknar djupare eftertanke och ALLA politikerna levererade ungefär samma slagord i ett antal frågor. Själva den ”politiska spelplanen” sätter upp oskrivna gränser och någonting som jag skulle vilja kalla en skadlig självcensur. Som jag ser det skulle denna samlade politikergrupp lika väl kunna vara talesmän för en religiös sekt som ägnade sig åt tungomålstalande. Det dom säger är egentligen obegripligt om man försöker analysera det logiskt – utifrån vad de faktiskt ord för ord yttrar från podiet!

Låt mig ta det enklaste och mest globalt-lokalt kopplade exemplet. Alla politiska partier som framträdde trodde att den globala uppvärmningen är ett mycket stort hot mot hela jorden och därmed mänskligheten. Man utgår uppenbarligen från att IPCC:s omröstning om att CO2 utsläpp från mänskliga aktiviteter faktiskt är orsaken till en växthuseffekt, som faktiskt är orsaken till en global uppvärmning, som faktiskt är av sådan omfattning att det kan bli ett allvarligt hot mot oss alla. Hela denna fråga är mycket omdiskuterad och ifrågasatt av många ledande vetenskapsmän. IPCC är ett politiskt organ som inte själva bedriver någon forskning och dom har fått politiska direktiv. Att så villkorslöst ansluta sig till en mycket kontroversiell världsbild är oreflekterande och oansvarigt i mina ögon. Men OM vi antar att IPCC har rätt – att vi måste göra stora livsavgörande ansträngningar för att komma till rätta med detta globala hot – då gäller det ju att verkligen göra saker som kan göra ordentlig skillnad och verkligen vända utvecklingen åt rätt håll. Det första man då skall göra är naturligtvis att lyssna på de lösningsförslag som IPCC har. Sen måste man prioritera och satsa våra trots allt begränsade resurser på de områden där pengarna verkligen gör nytta. Men utfrågningen visade med all önskvärd tydlighet att Lunds ledande politiker inte alls är beredda att göra vad dom måste om dom verkligen tror att CO2 hotet är så stort som man säger. I själva verket gör dom nästan precis tvärt om.

Vi vet att om man skall satsa skattepengar på att bekämpa utsläpp av CO2 så kan man växla upp effekten tiofalt (ibland tusenfalt) om man satsar i expansiva utvecklingsländer där man håller på att bygga upp en industri och energiinfrastruktur. Att reducera ytterligare 1 kg koldioxid från svensk personbilism kostar mer än att än att minska utsläppen med 500 kilo i Indonesien. Med tanke på att det är samma koldioxid – samma ämne med samma globala effekter – som släpps ut i Indonesien som i Sverige så är det inte bara korkat – utan borde nästan vara ett miljöbrott – att hävda att vi skall göra åtgärder här som är 500 gånger så ineffektiva som om dom göra där. (Anders Borg och Alliansen har börjat förstå de här sambanden och har börjat försöka agera efter dessa kunskaper – men möter kraftigt motstånd från tungomålstalande politiker från oppositionen.)

Debatten som fördes på torget i Lund var ur detta perspektiv ett pinsamt plaskande i den lokalpolitiskt egoistiska ankdammen. Ett våldsamt kacklande uppstod om vilka som var mest trovärdiga med sina ”lokala mål” om minskning med 50-eller 60 procent och inom vilken tid och från vilket år. Som om naturen hade brytt sig om 50 eller 60 % av ett totalt utsläpp som globalt sett inte ens kan räknas i tusendels promille – när samma satsade pengar – på rätt ställe – och det är inte i Lund – hade kunnat reducera utsläppen – inte med några hundra ton utan med tiotusentals ton. Om man verkligen tror på hotet från den globala växthuseffekten är detta agerande så röstfiskarlokalegoistiskt att deltagande politiker borde skämmas ögonen ur sig. Ju grönare de påstår sig vara – desto mer borde de skämmas!

Allra värst ur logisk synpunkt är argumentationen om att rädda världen genom att öppna en spårvagnslinje i Lund. Om vi i detta fall bortser helt från alla de argument som gör att jag anser en spårvagnssatsning i Lund som i det närmaste helt idiotisk (trafiksäkerhetsskäl, flexibilitet, energieffektivitet i förhållande till geografi, gatumarksutnyttjande för att uppnå maximalt trafikflöde o.s.v.) så borde åtminstone några politiker sätta sig ner och räkna. Hur stor del av den samlade trafiken kommer denna spårvagnstrafik att bli. Hmmm…. under 0,1% av det samlade trafikarbetet inom Lunds kommun räknat i persontransportkilometer – det var ju inte så mycket.! Hur stora kommer investeringarna att bli? Hur mycket hade vi kunnat få ut om motsvarande pengar satsats på att göra övrig trafik bättre? Jasså – mer än 10 gånger så stor inbesparing av utsläppt koldioxid – hmm .. intressant.

Kunskapen om hur man bäst använder pengar om man vill minska CO2 utsläpp finns. Flera utredningar har visat att det minst effektiva – och det som tar längst tid att visa effekt – är att satsa på inhemsk spårtrafik i Sverige. Då skall vi komma ihåg att ökad godstrafik har lite bättre siffror än ökad persontrafik. Att öppna en spårvagnslinje inne i en stad är nog tom den sämsta utväxlingen av pengar till miljönytta när man talar om spårbunden trafik.

Att hjälpa till att rädda jorden genom att börja köra spårvagnar i Lund är nog ett av de mest långsökta och ekonomiskt/utsläppsmässigt sämsta projekt som finns – globalt sett!!!

Ändå står ALLA politiker på scenen på Stortorget i Lund och talar sig varma för detta idiotprojekt – ur just klimatperspektivet. Det är inte bara beklagligt – det ger en fadd eftersmak åt hela iden med representativ demokrati. Varför gör dom på detta sätt.? Tror dom verkligen på vad dom säger – så är det bekymmersamt för dom kan inte ha läst in sig på konkreta fakta. Gör dom det bara för att vara populistiska eller politiskt korrekta – då skall vi i alla fall vara glada för att vi inte lever i en diktatur. Då hade dessa representanter kunnat låna sig till vad som helst. Är dom mutade av järnvägslobbyn – nej – inte medvetet i alla fall. Men det är egentligen en gåta att det här kan rulla på utan att på allvar bli ifrågasatt. För debatten hade det varit bättre om det dök upp en verklig klimatalarmist som kunde räkna och peka ut ekonomiskt hållbara prioriteringar!

Det hade varit bättre om Lundapolitikerna hade varit pålästa och ärliga i denna fråga. Då hade dom sagt – Vi har valt att tro på en av teorierna i debatten (IPCC:s) och vi vill göra dom här insatserna i Lund – inte för att vi tror att dom gör någon mätbar kortsiktig global nytta, utan därför att vi vill visa oss som så stora bror duktig typer vi är och sända signaler till hela världen att: Titta på oss – så här duktiga är vi lokalt med symbolhandlingar i vår lilla ankdamm – ta nu efter oss så ska ni se att det på sikt går bra för hela världen! (Och lär oxå av taktiken – vi håller ihop allihop och tror okritiskt på en idé och det gör att vi kan driva dom här lokala projekten -visserligen utan global effekt- men så trovärdigt att lundaborna som måste bekosta alltihop inte ifrågasätter nånting – eftersom vi alla kan ju inte ha fel och vi har så långsiktigt goda ambitioner – amen)

Vissa av politikerna på torget denna dag poängterade att växthuseffekten var mänsklighetens hittills största utmaning och att vi alla måste vara beredda att lägga om livsstil för att världen skulle kunna överleva. Utfrågarna/arrangörerna verkade hålla med. Många lokala projekt fördes fram med växthuseffekten som referens.

Det var nog inte meningen. Men det blev väldigt tydligt att det mesta av det här är nån typ av mantra och tungomålstalande om ”global överlevnadsfråga”.
När detta avsnitt led mot sitt slut sa nämligen utfrågarna:
”Nu skall vi gå över till en mycket bredare fråga – kulturutbudet i Lunds kommun”
Ridå!!!

En fadd eftersmak!

Arkiverat inl�gg