Koldioxidskatten påstås vara införd endast av miljöskäl. På något mirakulöst sätt skulle rovbeskattning av småfolket i ett avlägset och glesbefolkat hörn av världen kunna hjälpa till att rädda världen från framtida katastrofer. Detta är naturligtvis bara struntprat och hyckleri. Om koldioxidutsläppen överhuvudtaget på ett märkbart sätt skulle påverka växthuseffekten, och om växthuseffekten verkligen existerar – båda påståendena återstår fortfarande att bevisa – då är det globala åtgärder som behövs.

Om vi globalt skall bekämpa växthuseffekten gäller det att göra det med sikte på de källor och de platser där det är kostnadseffektivt att göra det. Om växthusteorins stödtrupper i Sverige verkligen tror på vad de själva propagerar om skulle de omedelbart sluta bekämpa koldioxidutsläppen i den svenska personbilstrafiken. Globalt accepteras ett pris på 60-80 öre kilot för att reducera koldioxidutsläpp. Insatserna som är aktuella i Sverige och mot svenska fordon kostar 12-15 kronor kilot. Alltså är det ett globalt slöseri och ett anti-miljöagerande att envist fortsätta att jaga svenska bilister. De stora – globalt sett gigantiska koldioxidutsläpparna som t ex Kina, Indien, USA och Ryssland har inte en tanke på att beskatta sin trafik ens i närheten av vad vi gör och planerar att göra i Sverige. Sverige har, med sina futtiga fyra miljoner fordon, infört samma avgaskrav som USA och långt hårdare krav än de flesta andra länder med hundratals miljoner fordon.

De svenska specialskatterna på bensin och diesel har ingenting med den globala milöutvecklingen att göra. De är införda för att plocka in ytterligare 10-tals miljarder till statskassan. Hade svenska regeringen verkligen trott på sina egna offentliga deklarationer om miljöargument och en framtida hotande katastrof, så borde man ha satsat på utbyggd kärnkraft, tillväxt i svenska skogsbruket och skattelättnader för dieseltrafik. Men det gör man inte – därför att ur miljösynpunkt är koldioxidskatten en ren bluff.

Det förra katastroflarmet när det gällde biltrafiken var ”skogsdöden”. Under hela 80-talet var regering och nästan alla politiker och opinionsbildare helt besatta av tanken att undanröja en hotande naturkatastrof med gigantisk skogsdöd som följd om inte biltrafiken och dess försurande och övergödande utsläpp kraftigt minskades. Vart tog denna debatt vägen? När fakta väl kom på bordet visade det sig att alltihop var fel. De som i alla talarstolar hade stått och påstått ”att alla vet ju vad vi måste göra”, de bluffade i praktiken.

Alldeles för många hårda fakta talar för att trafikens utsläpp bidrar lika lite till växthuseffekten som den bidrar till en gigantisk skogsdöd. Men svenska politiker kan ju omedelbart bevisa om de innerst inne tror på bilismen som orsak till växthuseffekten. De kan anta en återbetalningsplan för koldioxidskatten. Om – eller troligen när – det visar sig att naturens och klotets sammanhang är andra och större än vad koldioxidpropagandörerna tror gäller det bara att betala tillbaka den felaktigt uttagna ”miljöskatten”. För den var väl bara införd av miljöskäl? – eller?