Det kanske kommer som en överraskning för en del makthavare – vägarna är i första hand inte till för att plocka hastighetsböter från tidspressade husmödrar.
Vägarna finns därför att de behövs för att transportera gods och människor. Vi och alla våra varor och saker är helt beroende av vägnätet. Detta är så självklart att vi knappt tänker på det . men risken är att det självklara glöms bort när det i media och mellan politiker och tjänstemän nästan bara diskuteras om tåg, bussar, kollektivtrafik, flyg, fartygstransporter, flygplats- och hamnavgifter. För många beslutsfattare verkar det komma som en överraskning när det går upp för dem att 90% av persontransporterna sker på vägarna. Det är för många högdjur omtumlande att tvingas inse att 80% av alla persontransporter sker helt utanför den skattefinansierade kollektivtrafiksektorn. Man har blivit hemmablind . och tror att den egna världsbilden med taxor, busslinjer, järnvägssträckor och alibiprat om miljön har någon större relevans för majoriteten av svenskarna.
När det gäller den omhuldade kollektivtrafiken är man inriktad på effektivitet, tidsbesparing och har anammat ett transportlogistiskt tänkande. Man planerar och beslutar så att resandet skall gå snabbt . så snabbt det överhuvudtaget är möjligt och gärna också så bekvämt som möjligt. Snabbhet och bekvämlighet prioriteras framför säkerhet och ekonomi. Men bara när det gäller kollektiva transportlösningar. När tågkatastrofen i Nosaby väl hade inträffat (sept. 2004) tog för en gång skull t o m några medier upp att de lokalt boende tyckte att det var konstigt att personbilar (på 1 ton) av säkerhetsskäl var tvungna att begränsa sin hastighet till 30 km/tim när tågen (2-300 ton) på den parallellt gående järnvägen kör lagligt i 160 km/tim.
Oskyddade trafikanter är bara ett hinder och blir i värsta fall beklagliga olyckor . som dock måste offras för vissa människors framkomlighet och snabba bekvämlighet i kollektivtrafiken
Biltrafiken utsätts för helt andra krav. Bilarna skall ha fungerande bromssystem som gör att fordonen kan stoppas innan de träffar en uppdykande fara i form av folk, fä och annat någon kilometer längre fram.
Dessa krav ställs inte på den spårbundna kollektivtrafiken.
Biltrafiken hastighetsanpassas så att olycksriskerna minimeras vid olika typer av väg/gatumiljöer.
När det gäller den spårbundna kollektivtrafiken är det hög hastighet och god framkomlighet som prioriteras högst. Spårfordonen har inte ens bromssystem som kan stoppa fordonen. Om en långtradare påträffas med samma bromssträcka som ett tåg blir det omedelbart körförbud och trolig körkortsindragning för vårdslöshet i trafik.
Ett bra vägnät, ordentligt utbyggt och rätt underhållet, är kanske den viktigaste infrastrukturuppgiften som åvilar landets styrande (riksdag och regering). Nu ser det ut som om de flesta av de få nu pågående utvecklingsprojekt som drives skall omformas för att uppfylla alla andra mål än bekväm och snabb framkomlighet. Vajerräcken är ett nytt tragiskt exempel på kapitalförstöring som drivs, igen med säkerheten som alibi men .bortdribblade. specialskatter som egentlig orsak.
I stället för att ta bilisternas inbetalda skattepengar och bygga bra och trafiksäkra separerade vägar där det också går att åka snabbt och bekvämt . delar man av befintliga vägar i mitten av vägbanan med en vajerkonstruktion som i många avseenden är livsfarlig. Vajerräcke är inte ens acceptabelt som halvsäker nödlösning. Det är rent livsfarligt för motorcyklister och duger inte heller när tunga fordon är inblandade. Hittills har man . felaktigt . påstått att det är utomordentligt bra för vanliga personbilar. Det är inte heller sant. Flera olyckor har visat det. Även personbilar har kört igenom vajrarna och kolliderat med mötande fordon.
Katastrof för effektivt trafikflöde.
En mycket betydelsefull effekt av denna verksamhet är att trafikflödet görs ineffektivare. Flödet blir ineffektivt långsamt då det under stora delar av färdvägen inte går att köra om långsamgående fordon. Det allra mest besvärande ar att t o m en enkel olycka eller ett obetydligt fel på ett enda fordon i praktiken kan stopp trafiken på den med vajerräcken avspärrade vägen. För att inte tala om vad som händer vid kraftigt snöfall.
Med vajerräcken på 2- och 3-filiga vägar bygger man alltså bort en stor del av effektiviteten (möjlighet till snabbt trafikflöde) och reducerar risken något för vissa typer av olyckor. Vajerräcken är ett monument över att vi bilister är överkörda, grundlurade och inte är organiserade så att vi med kraft och framgång kan opponera mot misshushållning med specialskatterna.
Kenneth Winsborg
